Gott nytt - アケオメ
En stor mängd synnerligen oberättigad kritik samt personangrepp har riktats mot såväl min person, mina värderingar samt min för snart 10 år sedan avlidna pudel beträffande uppdateringsfrekvensen på denna blogg. Denna kritik är lika obefogad som den är skandalös. Detta åtminstone i jämförelse med en kär 先輩 (Sempai - äldrekursare) vid namn Johan som snart spenderat hela sitt utbytesår i Japan och det enda som på dennes blogg presterats är ett inlägg från Arlanda flygplats på väg till Japan för nu över 11 månader sedan.
Något försök till vare sig kronologisk eller logisk stringens beträffande mina nedan nedplitade tankar och upplevelser kommer med avsaknad lysa i 450-700 nanometersspekrtat. Orden kommer nå tangentbordet i samma ordning som de poppar upp i huvudet.
JUL - クリスマス - KURISUMASU
En kär moder svea, mycket upprörd av den nyfunna vetskapen att japaner inte firar jul fick mången gånger om lugnas över skype medelst orden “Jag har varit på ikea. Jag har köpt såväl en låda glögg som en burk Annas pepparkakor”. Julen blev dock inte mycket juligare än så. Pepparkakorna glömdes förresten på ett pendeltåg och flaskorna glögg har idel fungerat som gåbortspresenter till japaner och har följaktligen inte avnjutits själv - men då de senaste 5 jularna har spenderats utanför Sverige vore det fel att påstå att jag känt något större trånande efter hemkokt knäck och plastgranar med på tok för mjuka julklappar vid sin fot.
Julpyntat Tokyo
Carrl vid en julgran gjord av blommor
I Japan är julen en kommersiell högtid med vackert illuminerade alléer, massförsäljning av allehanda presenter och exposéer med Jultomten uppspikad på kors (Japaner bör kanske läsa bibeln något noggrannare). Julafton spenderas inte alls med familj utan istället med flickvän/pojkvän med vilken man förväntas gå på dejt.
Så även jag och Tomoe; vi hade lång tid i förväg bokat bord vid en restaurang i お台場 (Odaiba). Detta är en konstgjord ö i Tokyobukten byggd på 1850-talet för att husera kanonbattier tänkta att skydda Tokyo från främmande attacker. På senare tid har det blivit det självklara valet för romantiska dejter i Tokyoområdet med en slående vacker utsikt in mot fastlandstokyo.
Vy in mot Tokyo med Rainbow Bridge. Kortet lämnar dock en del i kvalitet att önska
Det är sällan man hittar bra och romantiska restauranger med priser i nivå under McDonald’s - detta fann vi ej heller denna gång.
Notan gick på en hutlös dryg femhundring per man - men maten på 6 rätter plus efterrätt - en från varje kontinent - får även den bäst tillagade Big Macen att framstå som… ja, en väl tillagad Big Mac.
Utsikten - fönsterplats vid strandpromenaden överskådandes hela Tokyo får studentbostäderna i Ryd att framstå som… ja, en Big Mac tillagad av en på rissprit full kines.
Carrl & Tomoe efter maten
Julklappar är också ett koncept vida okänt i Japan - par bör dock ge varandra något litet. Jag gav Tomoe hennes favoritparfym (Det är egentligen min favoritparfym, men som den öppensinnade kille jag är har jag medelst övertalning fått henne att bära den) och en CD hon ville ha, emedan jag som tack fick ett par handskar.
I övrigt spenderades julhelgen med 居酒屋 (Izakaya - japansk pub)-besök med vänner och klubbesök i Tokyo fram tills att tågen åter börjat rulla vid 6-tiden på morgonkvisten.
Med diverse japanska och utländska vänner på en japansk pub
Fyllan och villan i klubbdistriktet Roppongi. Med två svenskor som av någon anledning var där
En betydande del svenska vänner samlades i Tokyo runt julhelgen. Här på japansk pub
Mihoko, jag, sergeant och mamba utanför 明治神宮 - Meijitemplet
NYÅR - お正月 - OSHOUGATSU
Japansk jul måhända kan inte i omfång mäta sig med sin västerländska motsvarighet men detta tas i råge igen av det japanska nyåret vilket ses som årets största högtid.
Firandet ter sig inte såsom i Sverige med nyårsmiddag den 31:e följt av sängliggande med tillhörande mild huvudvärk den 1:a - istället sker firandet i dagarna fyra - den 31:e till 3:e med kulmen den 1:a.
Den största fördelen med att ha Tomoe - förutom det att hon glatt bär de essenser jag henne förmanar - är att jag får tillgång till en helt vanlig japansk familj.
Med familjen Machida på spansk restaurang. Detta dock innan nyårshelgen
Måndagen den 31:e december ankom jag den dryga timmen med tåg till hennes boning i Saitama precis i tid till sändningen av 紅白歌合戦 (Kouhaku uta gassen) - Japans motsvarighet till Kalle Ankas Jul sett till den procentuella andelen tittare. Istället för en en konstant heliumandandes anka som med gevär jagar en annan medlem av fågelsläktet vilken antagligen bara finns i hans tankar som följd av överdrivet LSD-bruk är Kouhaku istället en 4 timmar lång musikuppvisning där de under året mest populära artisterna framför sina listettor, blandat med traditionell japansk 演歌 (Enka)-musik. Att få framföra ett bidrag i Kouhaku ses som en stor ära och kronan på en japansk musikers karriär så de allra flesta lämnar glatt familjer för att deltaga i direktsändningen.
Själva produktionen i sig får en att tappa andan med helt fantastiska ljus- och scenshower. En viss enka-artist, som tydligen är med varje år - gör en grej av att år efter år överträffa sig själv med sin scenkostym. Blott tillverkligen av hennes denna års kostym gick enligt Tomoes moder på 4 miljarder yen (c:a 250 miljoner kronor), en siffra jag förvisso ställer mig något tvivlande till.
2007 års antagligen bäst säljande låt tillskrivs 秋川雅史 (Akikawa Masafumi) med den gåshudsframkallande operaliknande 千の風になって (Sen no kaze ni natte - Jag har blivit tusen vindar).
Även den operahatande Carrl fick hålla en eller annan tår tillbaka under hans bejublande framträdande under Kouhaku, vilket finns att skåda nedan.
Den första versen går, fritt översatt
Stå inte och gråt vid min grav
Jag finns inte där; jag ligger inte där sovandes
Jag finns i de tusen vindarna,
som virvlar planlöst omkring i den stora himlen
Jag finns i höstens ljus,
Jag finns i regnet
som göder åkermarken
Jag finns i vinterns snö,
glittrandes likt en diamant
Jag är morgonens fågel,
väckandes dig från din sömn
Jag är nattens stjärna,
bevakandes dig vartän du går
Sändningen tar sitt slut strax innan 12-slaget, vilket till min förvåning inte firas med någon nedräkning eller ståhej över huvud taget - det går helt obemärkt förbi.
Istället skedde själva tolvslaget antagligen cyklandes då vi begav oss från huset till stadens shintotempel. Trots att Warabi, staden där Tomoe bor, är världens mest tätbefolkade var det knäpptyst på vägen.
Det viktiga är istället vad som sker efter tolvslaget - 初詣 (Hatsumôde - årets första tempelbesök). Detta bör göras inom det nya årets tre första dagar men många väljer att göra det direkt efter tolvslaget. Vid ankomst till stadens lilla tempel runt 00:15 möttes vi av något tusental besökare men de större tempelkomplexen inne i centrala Tokyo genererar enorma simultana folkmassor, till antal åtminstone sexsiffrigt.
鳥居 - ingången till Warabis shintotempel
Väl framme går man fram till templets huvudbyggnad, offrar en summa pengar (jag skänkte SKR 11,78 enl Forex gällande växelkurs), klappar sina händer två gåner för att sedan sänka huvudet och be en bön om vad man önskar sig inför det nya året. Tomoe höll sina önskningar hemliga, mamma önskade sig att hennes barn, inkl mig, skulle hålla sig friska och fria från skador. Själv önskade jag mig världsfred och en Playstation 3.
Därefter styrdes våra cykelstyren mot ett buddhisttempel där liknande scenario utspelade sig. Varje buddhisttempel har en stor kopparklocka vilken buddhistmunkarna slår medelst en stor träpåle på 108 gånger för att signalera det nya året.
Jag och Tomoe vid templets kopparklocka
Slutligen åkte vi hemåt mot det betydligt mindre Shintotemplet vid Tomoes kvarter. Där drack vi 福酒 (Fukushu - tursprit), en Sakéliknande spritsort man bör dricka vid nyår om man vill ha tur. Dessutom delas den ut gratis. Ett strålande koncept!
Sist, och viktigast, köpte vi var sin 御神籤 (Omikuji) vilket är en sorts shintoistisk turlott - en pappersbit man drar genom att stoppa in handen i en tunna och välja en på måfå, vecklar ut den och på den står vad för grad av tur man får för det kommande året. Det finns 15 olika nivåer sträckandes från 大吉 (Dai-kichi - stor tur) ända ned till 大凶 (Dai-kyou - stor otur). Andelen lotter i varje kategori tycks vara normalfördelad där de flesta återfinnes i området kring 半吉 (Han-kichi - halvtur). På lotten står också vad man har att förvänta sig inom olika områden av sitt leverne.
Jag hade den enorma turen att få 大吉 (Stor tur), något som statistiskt sett blott sker någon enstaka gång i ens liv.
Domen lyder:
願望: 思いがけぬ人の助ありて叶う事あり
待人: 来る つれがある
失物: 出る 近い所
旅行: 行く先利益あり
商売: 売買何れも吉
学問: 安心して勉強せよ
相場: 山気を出すな
争事: 勝てども後に恨みあり
恋愛: 誠意を尽くせ
転居: さしつかえなし
出産: 安産 心を穏やかに
病気: 信心で平癒す
縁談: 思いがけぬよき事あり騒がずにまちなさい
Översatt till svenska:
Strävan, önskan: Oväntad hjälp från en annan person kommer ske
Person man väntar på: Kommer komma, med följe
Förlorade saker: Kommer återfinnas. Nära dig
Resor: Det finns saker att hämta vartän du åker
Handel: Du har tur vid både försäljning och inköp
Studier: Plugga utan att oroa dig för något
Spekulation, ekonomi: Satsa inte för högt
Tävlingar, dispyter: Du kommer vinna, men motparten kommer förbittras
Kärlek: Du måste vara ärlig
Flytt: Inga problem
Barnafödande: Kommer gå bra. Ta det lugnt
Sjukdomar: Om du bara tror kommer du tillfriskna kvickt
Giftermål & förlovning: Något oväntat kommer ske, så vänta bara passivt
Tomoe fick 吉 (Kichi - tur) och mamma fick 小吉 (Shou-kichi - rätt mycket tur). Således en hel del tur att komma år 2008 för familjen Machida och dess utökade familj beståendes av Carrl.
Japan är likt Sverige ett sekulariserat land relativt fritt från religiösa dogmer. När jag frågade Tomoe om hon egentligen tror på Shintogudar, Buddhor och tursprit svarade hon att, “Njae, det är det egentligen ingen som gör. Men det skulle kännas väldigt konstigt att inte besöka templet vid början av nya året och be om tur. Det är tradition liksom. Och får jag en turlapp känner jag mig naturligtvis väldigt glad.”.
Tempelområdet. Luften ligger tjock med 線香 - rökelser
Fulla på tursprit och turlotter begav det sig hem till familjen för att sova av några timmar på futonmadrassen på golvet.
Vaknandes vid 11-tiden begav jag mig mot köket för att där finna Mor, Tomoe och lillasyster i full färd med 御節料理 (O-sechi ryouri - den traditionella nyårsmaten). Kanske årets viktigaste måltid, den tar veckor av förberedelser och mången timmar att tillaga.
Maten består, för att nämna några av väldigt många exempel, av
* 黒豆 (Kuro-mame - svarta sojabönor). Mame betyder också hälsa, och är en önskan att alla i familjen skall vara friska under det kommande året.
* 鯛 (Tai - Braxenfisk). Ordet Tai associeras till o-me-de-TAI, vilket betyder “Lycklig händelse”.
* 昆布 (Konbu - en sorts sjögräs). Konbu associeras till yo-ro-KOBU, betydandes “glädje”.
炬燵 - värmebordet, håller på att dukas
Vilket vilken västerländk läsare vid sunt förnuft vid det här laget av de ovan givna exemplen bör förstått är maten givetvis allt annat än god för den västerländske konnässören. Tomoe själv är inte själv överförtjust och sade att “Det är ganska gott. På nyårsdagen måste man ju äta det, man är ju japan. Men skulle detta serveras hemma dagligen skulle jag bli helt galen”.
En Big Mac hade suttit fint!
Efter maten ägnade vi oss enl tradition åt japanska lekar såsom 百人一首 (Hyakunin-Isshu), ett sorts kortspel där en person läser upp tusenåriga Waka-dikter från Heian-dynastin varefter deltagarna skall hitta det kort varpå fortsättningen av dikten står skriven. Då mina egna kunskaper i såväl waka-dikter som gammeljapanska är nonexistenta blev det för den svenska gästen en pinsamt stor förlust.
Pappa och farfar spelar 囲碁 - Go, efter maten
Lagom till att maten var färdigavnjuten damp en rejäääl bunt post ned i brevlådan. Det var årets leverans av 年賀状 (Nengajô - Nyårskort) som enl tidtabell - lunchtid den 1:e januari ankom. Nengajô kan i viss bemärkelse jämföras med västerländska julkort men har en mycket mer central roll i Japan. För det första är de egenhändigt gjorda - oftast med hjälp av dator. De skall också gärna vara fulla med illustrationer av det nya årets djur enligt den kinesjapanska kalendern - djuret för 2008 är 鼠 (Nezumi - musen) vilket i kalendersammanhang skrivs 子 (Ne). För de andra bör de skickas ut till alla bekanta och man bör i några rader berätta vad familjen gjort under året för att sist önska den mottagande familjen tur. Själva skrivsättet är väldigt standaridserat med ord som 初春 (Shoshun - Vårens ankomst. Den första januari är betecknar vårens ankomst enligt japanskt tankesätt), 謹賀新年 (Kinga shin’nen - Gott nytt år) samt お世話になりました (Jag har kommit att stå i stor skuld till dig) följt av (今年も宜しく御願いします - Var snäll mot mig även detta år).
Familjen Machida fick 76 stycken detta år - en markant nedgång från året innan tydligen. När jag lämnade dem för att åka hem till mig idag var hela familjen i full färd på att svara på alla dessa brev (”Nejnej, det är VI som står i skuld till ER, snälla var snäll mot mig även detta år”) vilka skulle postas idag.
Pappa och lillasyster i full färd att svara på alla brev
När jag öppnade min egna brevlåda vid hemkomst såg jag att jag själv mottagit blygsamma 4 stycken. Å andra sidan är traditionen inte lika utbredd bland Japans unga utan dessa skickar istället färggrannt dekorerade Gottnyttårs-sms till varandra.
Ett av mina fyra nyårskort
Familjen, utom mamma som står bakom kameran, samlad
BOENDE OCH SKOLA
Om dessa två ämnen har jag inte för avsikt att skriva alltför mycket. De som vill veta vilka kurser jag läser eller var närmaste Mos Burger-restaurang ligger har antagligen redan fått detta veta av mig.
Byggnaden i där jag bor
Boendet sker i vilket fall som helst i 稲毛区 (Inage-stadsdelen) av 千葉市 (Staden Chiba). Jag bor i ett komplex delat med några hundra andra utbytesstudenter c:a 20 minuter till fots (eller 140 sekunder med tåg - vilket är det alternativet jag väljer) från skolan som ligger i stadsdelen 西千葉 (Västra chiba). Vill man sedan från skolan vidare in till Chibas centrum tar det ytterligare ungefär 150 sekunder med tåg och om man istället vill åka åt andra hållet, in mot Tokyo, tar detta 35 minuter in till 東京駅 (Tokyos centralstation). Tokyo som stad är väldigt utbreddd, så beroende på vart inom staden man egentligen vill är transporttiden allt mellan 30 (Ueno, Akihabara) till 50 (Shibuya, Shinjuku) minuter.
Staden Chiba i sig är som vilken japansk enmiljonsstad som helst - helt ok men multum tråkigare än 20-miljonersstaden Tokyo som ligger nära intill.
En av perrongerna vid Inages station
Affärer, restauranger och övriga viktiga instanser har tendensen i Japan att ligga centrerade vid 駅前 (Ekimae - stationsområden). Runt stationen brukar en hel del kommers finnas att tillgå för att sedan tunnas ut och åter växa fram när nästa station nås. Min station, Inage-eki är bra då den är en servar en hel del tåglinjer och således har väl utbyggt Ekimae-område med något hundratal restauranger, 20 frisörsalonger, 20 närbutiker, 3 stora varuhus, en handfull gym, fotbollsplaner och tennisplaner allt inom 5 minuters gångavstånd från såväl min lägenhet som stationen.
En godtycklig bild från Inage
Tokyos internationella flygplats ligger dessutom på nära avstånd så jag kan närhelst jag vill njuta av den vackra synen av flerahundratons stålvidunder graciöst flyga in mot Japanskt fastland.
Lycka! Ett flygplan!
Själva boendet är synnerligen litet - kanske 10 kvadrat, utrustat med säng, skrivbord, bokhylla och dusch/toalett, men inte mycket mer.
Rummet
Skrivbord
Garderob
Inte obeboeligt men visst är man lite bortskämd från förra gångens utbytesstudentsupplevelse med 140 kvadratmeter fräsch lägenhet i Shanghai. Dusch/toaletten är för övrigt intressant då den är så liten att man i princip får stå på toalettstolen för att kunna duscha sig. Dessutom är det minimala badrumsskåpet strategiskt placerat precis över toalettstolen. Jag har aldrig tidigare i mitt liv bytt så många tandborstar - alla gånger på grund av att Newtons lagar tagit ut sin rätt på de stackars tandborstarna med ofrivillig destination Jordens centrum - med en mellanlandning i toaletten.
Badrum
Utsikt från balkongen
Köket består av vakuum. Det finns egentligen inte. Förutom en patetisk ursäkt till spishäll och en kyl stor nog att hålla en öl kyld eller två. Den enda gången köket egentligen använts var när Tomoe var här, tésugen som japaner alltsomoftast är, vilken fick för sig att koka (steka?) vatten med hjälp av min ditintills oanvända ikea-stekpanna för detta syfte.
Skolan är centrerad kring ett campusområde, inte helt olikt LiU. Likt LiU finns en hel del grönområden och byggnaderna är av varierande kvalitet från “tokmoderna” till “Sovjet efter järnridåns fall”.
Någonstans på campus
Något gemensamt för hela Japan är emellertid att undervisningen är väldigt många snäpp sämre än på LiU. Varje kurs består av en (1) föreläsning per vecka. Det är allt. Inga lärarledda lektionstillfällen eller mentortimmar. Bara en gaggig professor som står och orerar. Ibland om ovidkommande saker. Ingen märker för en stor andel av studenterna ligger och sover öppet över bänkraderna. I Japan är nämligen närvaro väldigt viktigt så alla går dit, men långt ifrån alla tar seriöst in vad föreläsaren säger. Populärt är också att sitta och spela kort, eller varför inte lite Nintendo.
Undervisningen är inte så svår att hänga med på som jag var rädd för, problemet ligger snarare i att den hjälp man får är så mycket sämre än i Sverige. Arbetsbördan (givet att man vore japan och kunde språket flytande) är dock flera snäpp lägre här än hemma i Sverige. Utöver mina ingenjörskurser läser jag en del japanska också - skönlitteraturkurs, nyhetskurs, uppsatskurs och föredragskurs. Dessa håller mycket bra nivå.
Mobiler å sånt - ケータイ
Japanskt studentkorridorsboende må kanske inte hålla samma standard som i Sverige - men detta gäller inte elektronik. Japanska toaletter fäller automatiskt ned locket när de känner av att någon vill sitta ned, de spolar när man är klar och värmer toalettsitsen automatiskt till rumstemperatur. Dessutom sköter den rengöring, spolning och torkning av rumpan själv när man är klar - Det enda man i sak behöver göra själv är att sätta sig ned och trycka på lite.
Japanska mobiler är om möjligt ännu spejsade. När jag själv precis anlände till Japan för några månader sedan gick jag glatt in på ett Vodafonekontor och med rostig japanska glatt proklamerade “Hej! Jag skall ha er allra coolaste mobil!”. Efter en bra stunds byråkrati fick jag även detta. Nu har förvisso några månader gått så jag är inte “the coolest kid in town” längre. Den har elektronisk plånbok - man betalar helt enkelt sina småinköp inte med pengar eller kreditkort - utan med sin mobil på vilken man laddat pengar genom att helt enkelt hålla den i närheten av kassaaparaten vid inköp. Man använder den som biljett när man åker pendeltåg - såväl enkelbiljetter som månadsbiljetten till skolan.
Bra mobil
Den har TV (och inte då svensk sunk-mobilteve där man måste ladda ned var man vill se - utan riktig teve). Den har inbyggd gps med kartprogram, man matar helt enkelt in vart man vill (Vet man inte address eller läge letar man snabbt upp det medelst sökfunktionen), varpå man får vägen uppritad på en karta med ens egna position uppdaterad sekundvis. Dessutom hör man en hurtig japansk röst sägandes saker som “Sväng höger vid trafikljusen om 13 meter”. Dessutom har man internetläsare och epost. Man skall även tydligen kunna ringa med den. Det kunde jag dock inte på min ett tag utan fick lämna in den på reparation.
En annan halvteknisk cool grej är プリクラ - Purikura. Egentligen ett tjejigt fenomen; ett gäng vänner går in i någon sorts spejsad fotoautomat, tar bilder och sen kan man innan dessa skrivs ut lägga till egna färger, text och allmän utsmyckning. Ett resultat finns nedan:
Jag och 亜美 - Ami
Till sist
Vädret i Tokyo har faktiskt varit över förväntan, inte överdrivet kallt (Temperatur ligger på dryga 10 grader just nu) och fräsch luft. Det är dessutom, förutom sommartid, extremt stabilt där det kan gå flera veckor utan att man ser ett enda moln på himlen. Någon snö har jag ännu inte sett men detta kommer bli ändring på i övermorgon då jag med Tomoe och hennes deltidsjobbskompisar beger oss ned mot Nagano för skidåkning.
En nackdel med att hålla en blogg uppdaterad på 3-månadersbasis istället för på varannatvecko-basis är att det finns så mycket att skriva om. Visst har resor gjorts - såväl utrikes som inrikes och visst har en massa intressanta saker skett. Långa inlägg har dock en tendens att vara alldeles för långdragna varför jag sätter en punkt här med löfte om att hålla en betydligt bättre uppdateringsfrekvens i framtiden.
Avslutningsvis tre fina höstkort. Japaner är galna i 紅葉 (Kôyô - den tiden på året då trädens löv får höstfärger) och den tiden på året är fantastiskt vacker här. Inte många månader kvar nu dock till 桜満開 (Körsbärsträdsblomningen) som skall vara ännu släppet vackrare.
Höstlöv
Höstlöv
Vid den stora Buddhan i Kamakura
Jag har inte direkt samlat ihop mina tagna bilder ännu på ett ställe, men för den intresserade finns lite kort från en halvt menlös Seoultrip från i höstas att skåda här, samt lite bilder från en tur ned till Osaka i september här.
Jag återkommer inom kort med erfarenheter från den stundande skidresan.
Tills dess säger jag som alla coola Tokyokids: アケオメ、コトヨロ (Gôtt nytt, ha’re fint även detta år!)
