僕は今夢旅の中

Datumet för postningen av det första inlägget i denna blogg, sammanfaller lämpligt nog med valdagen i Japan.
Dagens inlägg kommer således helt och hållet handla om just valet, något som bör finnas intressant för er som är intresserade av Japan och/eller politik.
För er som är intresserade av ingetdera, hänvisas istället till följande sida med bilder på söta katter.

Inledning
Japan har, inte helt olikt England, ett tvåkammarsystem, det mäktiga underhuset (衆議院, Shūgiin), samt det rådgivande överhuset (参議院, Sangiin).

Ledamöterna i underhuset sitter, såsom i Sverige i perioder på fyra år och alla ledamöter väljs samtidigt. Underhuset har stor makt gällande utnämning av premiärminister, budgeten samt internationella fördrag.
Förra valet skedde år 2005, då dåvarande premiärminister, den mycket karismatiske Jun’ichirō Koizumi (小泉純一郎) upplöste underhuset och åberopade nyval på grund av en inre spricka i hans parti gällande en privatisering av det stora statliga postverket. Koizumis parti fick 296 av parlamentets totala 480 säten och är den största segern för ett japanskt politiskt parti i efterkrigstid.

Jun’ichirō Koizumi

Koizumis parti, vilket varit vid makten i princip konsekvent sedan slutet av andra världskriget, går vid namnet Liberaldemokraterna (自由民主党, Jiyū Minshutō), förkortat LDP. Med deras enda samarbetspartner, Det Rena Statspartiet (公明党, Kōmeitō) har LDP 68 % av sätena i underhuset och har således i princip oinskränkt makt då flertalet av överhusets beslut kan åsidosättas med en två-tredjedelsmajoritet (>66,67 %). Som kuriosa kan sägas att Det Rena Statspartiet faktiskt härstammar ur en buddistisk sekt, det inte helt marginaliserade Sōka Gakkai (創価学会).

Dagens val sker till det mindre mäktiga överhuset och oavsett utgång kommer fortfarande LDP ligga i en bra maktposition åtminstone i två år till, då nästa underhusval sker.
Ledamöterna i överhuset sitter i sexårsperioder, men val sker vart tredje år.
Därför är det bara hälften av husets 242 ledamöter som byts ut per valomgång.
I valet 2004 vann Japans största oppositionsparti, Demokratiska partiet (民主党, Minshutō), förkortat DPJ, 50 platser, mer än regerande LDPs 49.
Däremot gjorde LDP ett bra val 2001 och har tillsammans med Det Rena Statspartiet 138 platser eller 57 %.

Då LDP tros göra ett mycket dåligt val (mer om detta nedan) är det inte osannolikt att majoriteten nu förloras till oppositionspartiet DPJ, med partierna Socialdemokratiska partiet, SDP (社会民主党, Shakai Minshutō) och Kommunistpartiet, JCP (日本共産党, Nihon Kyōsantō).

Den skandalöse Hr. Abe
Den karismatiske premiärministern Koizumi avgick spontant förra året och hans efterföljare blev betydligt mindre karismatiske Shinzō Abe (安倍晋三).
LDPs popularitetssiffror minskade markant och Abes kabinett fick från dag noll problem med diverse interna och externa skandaler.
Den första som uppdagades, redan innan Abe axlade rollen som premiärminister, var hans försök till historiecensur beträffande “Komfortkvinnorna” (慰安婦, Ianfu); några hundratusen kvinnor som japanska soldater använde enl. slit-och-slängbasis som ofrivilliga horor främst i de annekterade områdena i Kina och Korea under andra världskriget.
Han har även vid andra tillfällen försökt tona ned japanska armens brott mot mänskligheten under invasionskrigen på 30- och 40-talen.

Shinzō Abe

Abes jordbruksminister, Toshikatsu Matsuoka (松岡利勝) tog vidare livet av sig för blott några månader sedan då det visade sig att han redovisat allmäna utgifter för sitt (minimala) kontor på 2 miljoner kronor. Att ta livet av sig för en skandalomsusad offentlig person tillhör knappast sällsyntheterna i Japan och få människor rynkar på ögonbrynen åt liknande nyheter. Som socialantropologisk förklaring till detta beteende kan hänvisas till Samuraitraditionen då man hellre gjorde 切腹 (seppuku - rituellt självmord medelst att hugga sig i magen) än att erkänna sig besegrad.
Abe tillsatte snabbt en ny jordbruksminister, som redan dragit på sig skandaler av liknande art.

Som kronan på verket fick försvarsministern Fumio Kyuma (久間章生) avgå härom veckan då han i ett föredrag på ett universitet sade

原爆を落とされて長崎は無数の人が悲惨な目にあったが、あれで戦争が終わったのだ、という頭の整理で今、しょうがないなと思っているところだ
(Egen lös översättning:
Atombomberna över Nagasaki och Hiroshima må ha skapat lidande för en mängd människor, men jag har förstått att det var i och med detta som kriget slutade - så det kunde inte avhjälpas).

Detta orsakade givetvis ramaskri hos de självömkande japanerna och en ny förvarsminister utsågs kvickt.

Den senaste popularitetsmätningen för premiärminister Abe jag såg, visade att ungefär 33 % stödde honom helhjärtat, och att närmare 70 % totalt avskydde killen. Detta är i och för sig inte ovanligt för japanska premiärministrar som tenderar att vara impopulära, men gör LDP ett katastrofval idag kan mycket väl krav på hans avgång komma att höjas.

Artikel 9
När världsförbättrarna och hjältarna (nej - ingen ironi avsedd här) USA intog Japan 1945 smällde de snabbt upp en vacker konstitution baserad på frihet och liberalism. De skrev även in en artikel i grundlagen - nummer 9 - som förbjöd Japan att använda våld.

第九条　日本国民は、正義と秩序を基調とする国際平和を誠実に希求し、国権の発動たる戦争と、武力による威嚇又は武力の行使は、国際紛争を解決する手段としては、永久にこれを放棄する
(Egen lös översättning:
Japanska folket, som eftersträvar internationell fred baserad på rättvisa och ordning, skall avsäga sig möjligheten att som land ingå i krig eller använda hot om våld för att för att lösa internationella dispyter)

Denna artikel 9 har varit orörd sedan konstitutionens promulgering för 60 år sedan.
LDP och Abe förespråkar nu en extra klausul i konstitutionen vilket skulle möjliggöra för Japan att upprätthålla en militärmakt. Även detta har skapat ett enormt ramaskri hos flertalet japaner, och kan vara en god delförklaring till de dalande popularitetssifforna för regeringspartiet.
Problemet är emellertid att såväl LDPs samarbetspartner, Det Rena Statspartiet, som det stora oppositionspartiet DPJ, båda är för denna extra klausul.
De enda partierna som är mot denna klåfingriga ändring i den vackra amerikanska konstitutionen ligger på vänsterkanten - nämligen socialisterna och kommunisterna.
Således är det inte omöjligt att dessa får större representation i överhuset efter idag.

Om utgången
Trots att LDP-koalitionen kallas “högern” och DPJ som en konsekvens kan benämnas vänstern, är skillnaderna inte mycket större än de mellan Republikanerna och Demokraterna i USA. DPJ är ett marknadsliberalt parti liksom LDP, skillnaderna ligger snarare inom det sociala planet. Tongångarna inför dagens val har mer varit av karaktären “Lita inte på våra motståndare, ta ert ansvar och rösta på oss” än ideologiskt rotade.

Vad som än händer är det ett viktigt val för Japan som tycks tröttna på det regerande LDP som haft en liknande roll i Japansk politik som Socialdemokraterna haft i Sverige under 1900-talet - maktfullkomligt och skandaldrabbat.

Intressant är dock att notera att Japan har en mycket mer rörlig väljarkår än Sverige. Till underhusvalet 2005 fick som sagt högerblocket närmare 70 % av rösterna, och det är inte osannolikt att mindre än 40 % kommer rösta borgerligt i dagens val.¨
Valdeltagandet förväntas inte heller bli speciellt högt - i Tokytrakten hade man till och med tryckt 15 % mindre valsedlar än andelen röstberättigade. Detta bör inte orsaka problem då valdeltagandet varit under 60 % vid de senaste tre valtillfällena.
Mest ointresserade för politik är Japans unga (20-årsgräns gäller för rösträtt) samt kvinnor.

Utgånget av valet kommer offentliggöras måndag morgon, japansk tid.

Kommentera detta inlägg